Blir inget mer bloggande... som ni märkt så har jag knappt tid att sitta vid datorn.

Eller tid har jag, men ork har jag inte. Så bloggen kommer alltid i sista hand.

Så nu efter bara några veckor av oerhört dåligt bloggande så lägger jag ner detta!

Hejdå!

Ja, då kör vi igen!

Har varit borta från det här ett tag nu som folket som läser kanske märkt.

Anledningar har varit:

Först att jag var på sjukhuset i nio dagar av en anledning som jag inte har lust att skriva här. De som vill veta får gärna fråga, det nekar jag er absolut inte gott folk!
Sedan efter det kom vi på jobbet på den underbara idén att ta en tripp genom halva Sverige och bara leva runt lite. Vi är 4 "ynglingar" utom jag på min arbetsplats så ni må tro vad lönebossen blev konfunderad när vi klampar in 5 personer och vill vara lediga i 9 dagar utan egentlig anledning.

De två veckor som vi har åkt runt så har det hänt en hel del. Både med bil & cykel, Folk och skor. Underbara veckor i alla fall.

Första dagen så kom vi till Halmstad innan vi fick ta ett "snabbstopp" och fica hjulet på bilen som hade lossnat. Lite lustigt kan jag känna då det var jag som bytte däcken på den bilen sist. Hmm... gud?

Andra dagen var inte gammal innan vi fick höra ett vrål ifrån skogen. Roine hade vandrat in för att pissa, men det hela slutade med att han låg 3 meter längre ner och ropade efter hjälp. Han hade gått in för att tömma då han hade råkat kliva rakt ut för ett "stup" och föll 3 meter ner och in i en hade med kossor. Kul start på Onsdagen.

Torsdag och fredag gick fint till kvällningen påfredagen då vi (fulla) skulle cykla till vårt boende utanför Landskrona. Gick så bra att vi fick med oss 2 av 5 cyklar hela vägen.

Lördag blev den segaste av dagar, bakis som fan.
Söndagen spenderade vi med att åter försöka oss på att få igång den krashade laptopen. Gick inte så bra som ni märkt på frånvaron.

Efter det har vi hunnit med att:
Bli tacklade av en stor "Hund"!
Prova på att köra öl-spelet med stora tyskar.
Bli kallade skåningar.
Somna i parken och bränna sönder magen.
Däcka i en fontän.

Väl hemma igen så förr jag och bröt näsan så nu sitter jag med bruten näsa och väntar på mat från mor min!

Sverige inledde ju VM-spelet igår med förresten. Aftonbladetoch dylikt skriver att de gjorde fiasko-match. Nja, fiasko vart det ju inte. Riktigt bra spel fram till mitten av matchen innan de tappade. Men fiasko? Nej tack!

Oj, skulle gratulera min chey på segern i någon tävling i Tisdags. Blev inte så uppskattat att avsluta ett långt grattis-Sms med "jag glömde tvätta innan vi åkte, så det står en korg full... skulle du kunna fixa det vore det jättegulligt! Grattis än en gång!"

Undrar om jag får mysa ikväll när hon kommer hit för att hälsa mig välkommen hem.

Grattis på hennes storebror som fyller år idag med! Den man som räddade mig från bilkörningen de två beresta veckorna! GRATTIS! 

Här kommer mitt sammanlagt fjärde inlägg på denna blogg. Ännu inga som följer mig till hundra procent, men det kan det kanske bli ändring på i framtiden.

Jag tänkte berätta om den svåra tiden då "vi" inte var "vi" utan istället "han" och "hon".

Vi hade tappat "oss" och inriktade oss på att leva var för sig. Jag skulle leva mitt liv och hon skulle få leva sitt liv. 27e Februari var dagen då denna svåra tid började.

Jag visste först inte hur jag skulle klara av det, då allt jag önskade mig var hennes lycka - hennes lycka med mig! Jag var endast 16 år då, men allt kändes som att livet var på botten. Då gick jag ju dock i gymnasiet - ettan - och det var nog det som fick mig att leva för mig själv igen. Tre veckor tog det innan jag insåg vilken tur jag haft som "blev av med henne".

Jag började festa och leva loppan, fick inga svar från henne och då skulle inte jag ge något direkt till henne. Jag tog bort henne på de kommunikationsmedel som fanns då (Lunarstorm, Telefonen & Msn). Det var nog det bästa valet jag gjort, tills hon ville prata med mig igen och jag tog tillbaka henne på telefonen och Lunarstorm.

Då är jag ute och festar en del med mina kompisar igen & när jag väl är vid datorn så hugger hon till och frågar om jag har ny tjej. Detta svarar man ju inte på om man vill kunna glömma en person. Som sagt, jag säger ingenting till henne och hon blir sur och tvär mot mig. Hon säger att jag har ny tjej eftersom jag inte vill ge ut namnen på de personer som jag umgås med.

Jag ger inte ut namn på personer för att dom inte har givit sin tillåtelse, de har kanske inte nekat mig att skriva deras namn heller men det har inte med saken att göra. Ska jag lägga ut namn på någon så ska det vara så att dom givit mig tillåtelse till det. Punkt och slut!

Till slut tröttnade jag på att hon frågade en massa sådana saker om ifall jag hade ny tjej eller retade mig och frågade om jag var ensam. Jag tar mitt andra underbara beslut, tar bort henne från allt igen. Denna gången tar hon inte och ger någon reaktion på att ha försvunnit från mina kommunikationsmedel tills en dag då hon ville att vi skulle försöka igen. Vi träffades och fikade och tittade på film och lite saker som man gör kille-tjej.

Där tog mitt lidande en ny vändning. Hon frågade om jag inte ville försöka igen. Mitt hjärta fanns öppet till henne att sätta sig i för alltid kändes det som. Mitt allra bästa beslut jag kunde göra som jag känner såhär i efterhand var att ge det en liten tid att fatta beslut.

Ja eller nej?

Ni förstår nog vad jag svarade!

Jaja, första inlägget redan skapade en del kaos kring mig. Min facebook-inkorg spammades med meddelenden. Kommer därmed ha stängt av funktionen att vem som helst kan skriva meddelanden till mig. Men här kommer nästa inlägg.

Det är SM-final nummer 2 i bäst av sju ikväll. Självklart drar man ut på pubben och glor på denna spännande match. Biljetter till denna match har tydligen cirkulerat runt och sålts svart. Underbart - då vet man att det blir fart i "ladan"! Själv håller man på att SAIK ska ta segern i denna serie.

Kommer väl ett inlägg i eftermiddag/kväll också antar jag.

För att inviga min blogg med ett inlägg så börjar jag med att berätta om mitt förhållande med min flickvän.

12 Augusti, 2006 – Det är det första datumet vi har att minnas tillsammans. Vi hade träffats ungefär ett halvår innan och känt i ungefär 4 månader att det kunde bli någonting mellan oss. När vi blev tillsammans så sa vi att vi alltid skulle kunna prata med varandra om vad som helst om det rörde oss. Vi var tillsammans till 27 Februari 2008.

Jag minns varje dag efter att det tog slut mellan oss, men jag ska beskriva allt det som mina vänner har reagerat på som hände då - kortfattat. Jag försökte släppa henne efter en månad genom att ta bort henne från varje kommunikationsmedel jag hade henne som kontakt på. Då blir hon sur och tvär mot mig men skickar senare ett Sms med ett meddelande att hon skulle komma och prata med mig. Hon kommer och vi pratar, jag återta kommunikations-medel förhållandet med henne och sedan träffas vi inte på ett bra tag.

En och en halv månad efter vi sågs då så tar jag bort henne igen, för jag kände att ska jag kunna gå vidare helt så måste jag släppa henne ch det är lättast utan att se henne komma online på mina kommunikationsmedel. Sagt och gjort, jag tar bort henne. Ingen reaktion från henne denna gången, fine tänker jag… hon har väl ny kille redan – 2 månader (!) efter att det tog slut mellan oss.

Jag fick veta att det var på grund av att hon inte kände samma känslor för mig längre som det tog slut, den pirriga känslan som när vi först blev tillsammans fanns inte kvar. Jag förklarade för henne att jag inte heller hade känt det på slutet, men det är ju det naturliga. Den pirriga känslan övergår till än trygghetskänsla. Känslan att man är trygg med sin älskade, det är det som bevisar att man inte bara ska låta det gå förlorat. Man måste alltid prata med den andre om hur det känns i förhållandet, man måste kämpa – tillsammans!

Så till nästa minnes-datum oss emellan: 2008, den 12 Maj! Vi bestämde oss för att försöka som pojkvän-flickvän igen och det har varit det bästa beslutet vi någonsin gjort om man bortser från när vi först bestämde oss för att träffas. Jag gick då i skolan i Helsingborg. Trots att vi hade bråkat mycket tidigare så kom vi närmare varandra än någonsin. Trots att vi hade ett avstånd mellan Växjö & Helsingborg så har vi lyckats hålla fast vid varandra.

Nu har det alltså snart gått 3 år sedan vi blev ”ny-tillsammans” och vi bor nu tillsammans i en lägenhet i centrala Växjö. Vi trivs tillsammans. Jag jobbar deltid som tatuerare och hon går sista året på gymnasiet. Samhällsprogrammet (Uärk!).

Men jag älskar henne för det <3

Ja, då var man online på en egen blogg med!

Kommer väl antagligen mest handla om mig och mitt liv. Lite om mina tankar och hur jag försöker att glädja och hjälpa mina vänner. Tyvärr så är det ju inte alla som tycker om min hjälp men jag försöker att hålla humöret uppe!

Det kommer att bli en hel del idrott här med troligtvis. Hesingborgs IF gäller i fotbollen, Växjö Lakers HC & Nybro Vikings IF är mina ishockeyhjältar.

Kommer nog upp en och nnan lista på olika saker lite då och då med.

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2485639/gladjegurun?claim=8n237bxftx4">Följ min blogg med bloglovin</a>