För att inviga min blogg med ett inlägg så börjar jag med att berätta om mitt förhållande med min flickvän.

12 Augusti, 2006 – Det är det första datumet vi har att minnas tillsammans. Vi hade träffats ungefär ett halvår innan och känt i ungefär 4 månader att det kunde bli någonting mellan oss. När vi blev tillsammans så sa vi att vi alltid skulle kunna prata med varandra om vad som helst om det rörde oss. Vi var tillsammans till 27 Februari 2008.

Jag minns varje dag efter att det tog slut mellan oss, men jag ska beskriva allt det som mina vänner har reagerat på som hände då - kortfattat. Jag försökte släppa henne efter en månad genom att ta bort henne från varje kommunikationsmedel jag hade henne som kontakt på. Då blir hon sur och tvär mot mig men skickar senare ett Sms med ett meddelande att hon skulle komma och prata med mig. Hon kommer och vi pratar, jag återta kommunikations-medel förhållandet med henne och sedan träffas vi inte på ett bra tag.

En och en halv månad efter vi sågs då så tar jag bort henne igen, för jag kände att ska jag kunna gå vidare helt så måste jag släppa henne ch det är lättast utan att se henne komma online på mina kommunikationsmedel. Sagt och gjort, jag tar bort henne. Ingen reaktion från henne denna gången, fine tänker jag… hon har väl ny kille redan – 2 månader (!) efter att det tog slut mellan oss.

Jag fick veta att det var på grund av att hon inte kände samma känslor för mig längre som det tog slut, den pirriga känslan som när vi först blev tillsammans fanns inte kvar. Jag förklarade för henne att jag inte heller hade känt det på slutet, men det är ju det naturliga. Den pirriga känslan övergår till än trygghetskänsla. Känslan att man är trygg med sin älskade, det är det som bevisar att man inte bara ska låta det gå förlorat. Man måste alltid prata med den andre om hur det känns i förhållandet, man måste kämpa – tillsammans!

Så till nästa minnes-datum oss emellan: 2008, den 12 Maj! Vi bestämde oss för att försöka som pojkvän-flickvän igen och det har varit det bästa beslutet vi någonsin gjort om man bortser från när vi först bestämde oss för att träffas. Jag gick då i skolan i Helsingborg. Trots att vi hade bråkat mycket tidigare så kom vi närmare varandra än någonsin. Trots att vi hade ett avstånd mellan Växjö & Helsingborg så har vi lyckats hålla fast vid varandra.

Nu har det alltså snart gått 3 år sedan vi blev ”ny-tillsammans” och vi bor nu tillsammans i en lägenhet i centrala Växjö. Vi trivs tillsammans. Jag jobbar deltid som tatuerare och hon går sista året på gymnasiet. Samhällsprogrammet (Uärk!).

Men jag älskar henne för det <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blir inget mer bloggande... som ni märkt så har jag knappt tid att sitta vid datorn. Eller tid har jag, men ork har jag inte. Så bloggen kommer alltid i sista hand. Så nu efter bara några veckor av oerhört dåligt bloggande så lägger jag ner detta...

Ja, då kör vi igen! Har varit borta från det här ett tag nu som folket som läser kanske märkt. Anledningar har varit: Först att jag var på sjukhuset i nio dagar av en anledning som jag inte har lust att skriva här. De som vill veta får gärna fr...

Här kommer mitt sammanlagt fjärde inlägg på denna blogg. Ännu inga som följer mig till hundra procent, men det kan det kanske bli ändring på i framtiden.   Jag tänkte berätta om den svåra tiden då "vi" inte var "vi" utan istället "han" och "hon"....

Jaja, första inlägget redan skapade en del kaos kring mig. Min facebook-inkorg spammades med meddelenden. Kommer därmed ha stängt av funktionen att vem som helst kan skriva meddelanden till mig. Men här kommer nästa inlägg.   Det är SM-final numm...

Ja, då var man online på en egen blogg med!   Kommer väl antagligen mest handla om mig och mitt liv. Lite om mina tankar och hur jag försöker att glädja och hjälpa mina vänner. Tyvärr så är det ju inte alla som tycker om min hjälp men jag försöke...