Här kommer mitt sammanlagt fjärde inlägg på denna blogg. Ännu inga som följer mig till hundra procent, men det kan det kanske bli ändring på i framtiden.

Jag tänkte berätta om den svåra tiden då "vi" inte var "vi" utan istället "han" och "hon".

Vi hade tappat "oss" och inriktade oss på att leva var för sig. Jag skulle leva mitt liv och hon skulle få leva sitt liv. 27e Februari var dagen då denna svåra tid började.

Jag visste först inte hur jag skulle klara av det, då allt jag önskade mig var hennes lycka - hennes lycka med mig! Jag var endast 16 år då, men allt kändes som att livet var på botten. Då gick jag ju dock i gymnasiet - ettan - och det var nog det som fick mig att leva för mig själv igen. Tre veckor tog det innan jag insåg vilken tur jag haft som "blev av med henne".

Jag började festa och leva loppan, fick inga svar från henne och då skulle inte jag ge något direkt till henne. Jag tog bort henne på de kommunikationsmedel som fanns då (Lunarstorm, Telefonen & Msn). Det var nog det bästa valet jag gjort, tills hon ville prata med mig igen och jag tog tillbaka henne på telefonen och Lunarstorm.

Då är jag ute och festar en del med mina kompisar igen & när jag väl är vid datorn så hugger hon till och frågar om jag har ny tjej. Detta svarar man ju inte på om man vill kunna glömma en person. Som sagt, jag säger ingenting till henne och hon blir sur och tvär mot mig. Hon säger att jag har ny tjej eftersom jag inte vill ge ut namnen på de personer som jag umgås med.

Jag ger inte ut namn på personer för att dom inte har givit sin tillåtelse, de har kanske inte nekat mig att skriva deras namn heller men det har inte med saken att göra. Ska jag lägga ut namn på någon så ska det vara så att dom givit mig tillåtelse till det. Punkt och slut!

Till slut tröttnade jag på att hon frågade en massa sådana saker om ifall jag hade ny tjej eller retade mig och frågade om jag var ensam. Jag tar mitt andra underbara beslut, tar bort henne från allt igen. Denna gången tar hon inte och ger någon reaktion på att ha försvunnit från mina kommunikationsmedel tills en dag då hon ville att vi skulle försöka igen. Vi träffades och fikade och tittade på film och lite saker som man gör kille-tjej.

Där tog mitt lidande en ny vändning. Hon frågade om jag inte ville försöka igen. Mitt hjärta fanns öppet till henne att sätta sig i för alltid kändes det som. Mitt allra bästa beslut jag kunde göra som jag känner såhär i efterhand var att ge det en liten tid att fatta beslut.

Ja eller nej?

Ni förstår nog vad jag svarade!